Inte för att jag ogillar porr, utan för att när jag tecknar så tänker jag inte att det ska sitta folk och onna till mina serier. Jag ritar för min skull. Eller emellanåt för en specifik persons (jag menar här ”en snubbe jag blivit kär i’s”) skull.
Serien “Oralt behov” som nu är publicerad på http://babian.se/nr18 ritade jag när jag befann mig i en ovanligt hetsig besatthet av en man.
Jag tänkte på honom dag som natt. Det fanns bara han. Hans kropp… hans röst… hans luffsiga hoodietröja… hans svettlukt… hans blick. Jag kunde inte släppa honom. Och nu… i efterhand… då jag använt serien i fansin… låtit den florera i seriesammanhang… låtit den läsas av otaliga främmande människor… nu frågar jag mig, har jag blivit pornografiker?
Det var ju alls inte min avsikt. Jag ville kontakta honom. Jag ville att han skulle läsa mig. Att han skulle se mig… Åtrå mig som jag åtrådde honom.
Han läste. Han såg… Ja, det gjorde han. Men det räckte inte. Vi var kanske inte gjorda för varandra…
Men fuck det! Det var inte det jag skulle skriva om nu. Jag skulle skriva om känslan av att bli ihopkopplad med pornografi. Att bli en del i en grupp där andra hittar på snuskiga historier, ritar stora ådriga kukar som plaskar in i våta kvinnokön för att kåta upp läsarna …när jag (läses med överlägsen prettoröst) på ett utlämnande och naket sätt försökt bearbeta en besatthet. En åtrå. En sorts kärlek.
Det känns svårt att hantera.
Något som var så… intimt för mig har placerats i ett sammanhang med opersonligt snusk. Jag menar inte att min var den enda intima och ärliga serien i detta nummer av babian. Jag gillade verkligen Lokas och Edenborgs bidrag, och det är ju ingen hemlighet att jag älskar allt som Sol gör. Det är främst hur de väljer att beskriva numret “tema snusk” “babians porrigaste nummer” “masturbera loss” som stör mig. Till mig sades det att temat var “sex”.
Jag skulle för övrigt utan problem kunna skriva porr. Tro mig, det är inte svårt. Lite savande kvinnokön, safter som rinner längs med låren och så några hårda kukar som pressas in genom diverse öppningar på det och vipsan hejsan så är saken (skägg)biff.
Men det jag gjorde var något annat. Jag ville hantera och bemästra en situation som gjorde mig tokig. Ja… Han gjorde mig tokig.
Jag ville ropa ut min frustration samtidigt som jag ville attrahera honom. Jag ville skriva om min egen berättelse, göra mig självständig och obrydd fastän jag egentligen ville ha honom så mycket att jag kunde dött (överdrift) för att få kyssa honom där och då.
Äääsch… Fuck it. Onna om ni vill. Skit samma.
Men bara så ni vet: jag skriver detta från en toalett i Malmö där jag sitter och mysbajsar. mitt i natten. i min ensamhet. Bajs.
Good night and good luck mo fo’s.
(jag vet att ni, mina läsare, är underbara och fantastiska och förstår precis allt jag gör på det där djupa planet, så det är självfallet inte ER jag menar när jag skriver “fuck it. Onna om ni vill”. Ni är ju rena varelser. Madonnor hela bunten. Inga smutsiga kåta horor här inte. Nej mina älsklingar… ty er älskar jag ju. Puss!)
Ses i Malmö på Altcomfestivalen
… eller i armarna på de vänner jag saknat.
P.S. Bella: Du fattar väl att jag saknar DIG mest i hela världen fucking alltid! DU är det finaste vi har på denna jord. Tack för “potatismoset” If you know what I mean… *blink blink* D.S.
Min Stockholmsdagbok 