I’m leavin, uuuwuhuuu, on that midnight train to Georgia

I’ll be coming to Stockholm tonight. To be with my love. We’ve had more up’s and down’s in three weeks than I had during an entire year with my ex. I think the only cure for our trust issues is to be together. Also, I really really miss him when we’re apart.

If his scanner is up and running I might even post some newborn drawings later this week (next week?).

Love, peace and out!

Thank you for standing by me through these difficult times!

Let’s never forget the war!

Allahu akbar!

In God we trust!

Live and let die!

Some like it hot!

Where is my pot!

eh… please be so kind as to disregard these sentences, as they seem to make no sense. Let’s call them a strange flow of conciousness poem, or perhaps the mad ramblings of a fool in love. ^_^

En natt och en morgon.

Jag hade fönstret öppet, därav den dåliga ljudupptagningen. Håll till godo. Tänkte lägga upp ngt av det jag ritat också, men scannern dummade sig och stängde ner Photoshop hela tiden… Hoppas det fixar sig till imorgon.

NU går jag och lägger mig.

Farväl Stockholm. Farväl Malmö. Hellou Falkenberg!

Yeah… I’m horsing around in the vid. The letter was from his mother. Or so he said..?!

Me, Lizzie, the Thobester, Loulita and Jouwhän are goin’ away for the weekend. There will be food, beer, wine and skinny dipping. I’ll be skipping the “dipping” part of skinny dipping since I don’t really get into water below 35 ° celsius. I’m still contemplating whether or not to at least do the skinny-thing though. We’ll see…

But even though my physical body will be in Falkenberg, a part of my heart will reside in Stockholma, la cité des enfants égocentrique, and if you’re there this weekend you should get yourself down to Kolingsborg and check out The Reloaders ’round eight o’clock on saturday. If I was in Sthlm I’d definately be there. It’s where all the cool kids’ll be. And it’s where the hottest sexophonist in tha wööörld’ll be rockin’ the stage with his comrades. ah… the sexy sexophone player… me like. him. me like him. very much. mmm… smaskens! ^_^

obligat symbios

Ett parförhållande har flera olika faser och kan utvecklas i flera olika riktningar. Med vissa utvecklas långsamt en sammanflätning, utslätning och ihopväxning. Hans drömmar blir dina, dina åsikter blir hans. Era kroppar blir en och ni älskar och bråkar om vart annat. Hela ditt väsen blir fullkomligt beroende av hans kärlek och bekräftelse precis som hans väsen blir fullkomligt beroende av dig för att kunna överleva.

Som en svamp kan slingra sig fast runt en trädstam och de två livsformerna samleva i en harmonisk och kärleksfull symbios, men så småningom komma att sakta tära på varandra. Sakta förändra varandra. Försvaga varandra som individer.

Skulle svampen avlägsnas från stammen skulle de båda dö på varsitt håll. I början är det så vackert, när alla gröna vårlöv slår ut på kärlekens grenar. Man känner sig stärkt. Ser sig själv genom den andres ögon. Blir vackrare lugnare starkare.

Men sen. vänder det.

Kärleken blir en drog. Hans kropp blir en plåga att vara utan. Doften huden håret måste vara hos dig. Nära, nära, nära alltihop. Som om du var en abstinent heroinist och han din nästa fix.

Det är bara riktigt skönt när ni är tillsammans. När hans kropp är i din kropp och din hud är pressad mot hans hud och din tunga känner hans tunga, bara då mår du bra.

Sen vill han att det ska vara slut och du inser att det inte går. Att det bara inte går. Utan honom och hans kropp och väsen finns inte du. Då är den här varelsen död. Så du köpslår desperat, vad som helst, du gör vad som helst, bara du får stanna. Ni kan ha ett öppet förhållande, du ska sluta ställa krav, sluta pressa och stressa med ditt barnprat. Din desperation gör dig så svag. Självutplånande. Patetisk.

Men du får stanna. Och du älskar honom. Och ni älskar varandra.

Och kärleken är en obligat symbios.