Bokmässan enkät

Namn:

Frida Sabina Gabrielle Ulvegren

Hemort:

Stockholm

Jag har varit på bokmässan i Göteborg (ggr):

2 gånger.

På årets bokmässa ska jag:

sälja flest böcker av alla på hela mässan i Kolik förlags monter. Jag kommer att komma fram till gbg kl halv 12 på Lördagen, så det blir en snabb lunch och sedan säljröj tills mässan stänger. De kallar mig inte mästersäljarn för intet! (bakom min rygg väser de “förbenade kapitalistsvin” eller “där går hon som äter spädbarn till frukost och går på lik för att få sälja en seriebok”, meeen sånt prat bekommer mig icke. Jag får mitt egenvärde genom att vara duktig och vinna tävlingar. Tjollahopp! Sån e jag liksom!)

Mitt bästa bokmässeminne:

När vi sov i Ung Vänsters lokal som låg på den där gatan med alla sexbutikerna, och hittade en öl-tap med öl i som vi provdrack, men som vid närmare undersökning smakade ganska illa. Ungefär som kräks smakade den.

Det var jag, Mackan, Maria, Anders, Johan och Max, om jag inte minns fel. Ett jievvligt najs gäng. Mjukisbyxor och sena nätter… ahhh… Serieskolan… those were the days.

Några böcker som jag ser fram emot:

Om jag köper några böcker så blir det från Kolik-bordet. Och då blir det antagligen Nannas nya “Mig blir du snart kär i” och den där Kimonokatten eller va’ren nu hette igen… Fasen. Jag ska ju kunna det. Hur ska jag kunna prestera och leverera som det legendariska säljdjuret om jag inte ens har lärt mig titlarna på böckerna jag ska sälja veckan innan mässan?!

Jag hoppas få se:

Många vackra ansikten på glada fina människor, som exempelvis Lisa Ewald, Louise Lange, Johan Jergner och Thobie. Men jag har hört att pojkarna kanske stannar i Malmö. Något jag finner sorgligt och dumt.

Jag hoppas slippa:

Gå på toaletten. Det slösar med dyrbar försäljningstid.


Mitt bästa bokmässefynd:

“Rogert världens bästa pojkvän” av Thomas Olsson – som jag fick! Bara så där! Jag ä-l-s-k-a-r Rogert. Jag gav ju honom mitt fansin då, men hans var ju en r-i-k-t-i-g bok liksom… Ja… det var Bella som fick upp mina ögon för Rogert för några år sedan, och jag kan inte säga annat än att han är min absoluta drömpartner på alla vis. Han är… fantastiskt svinig på ett så vackert svagsint sätt. Det är så ärligt! Ah! Jag bara älskar’t.

Men om man ska ta ngt bokmässefynd som jag faktiskt lagt pengar på så får det bli “Det är bara lite Aids” av Sara Granér. Jag köpte ett ex till mig, sträckläste’t och bunkrade upp med några fler att ge bort i julklapp till familjen. “Det är bara lite Aids” fick sedan flyga med mig hela vägen till andra sidan jordklotet där den glatt packades upp under stekande jul-sol. Den där Australienresan… ojojoj, vad jag kunde berätta historier om den. Ni kanske känner till den där låten “Magaluf” med Orup. Ja, det var lite som den låten kan man säga… fast med facebook, sjukt mycket tårar och en enorm kackerlacka istället för Orup.

Allt det mörka som kom med det ljusa, var det verkligen värt det?

Remembering those days when everything was new

When it had just begun and nothing hurt 

Surely it was worth it.

På senaste tiden har jag varit ganska labil med frusna fötter och gråtsvullna ögon.

Men livet går i vågor. Efter varje glädje kommer en sorg och efter varje sorg kommer en glädje. It’s never over.

New species found!

I had only heard of them as a loose rumor whispered amongst other explorers before.

Of course I didn’t really believe in their exsistence, I quietly suposed that my fellow explorers must have misunderstood or misinterpreted their subjects,

but now I must say that I myself have found undeniable proof

in this mystifying specimen.

It actually functions as a normal male, but upon further exploratione we find it to be… Yes! Completely heartless! M-i-n-d-b-o-g-g-l-i-n-g to say the least.

Jag vet. Jag låter fett bitter. Det är jag inte.

Det är faktiskt mycket möjligt att han har ett hjärta, men han har fått mig att må så dåligt trots att jag väldigt tydligt berättat vad som får mig att må bra,

så jag känner ett behov av att förklara bort allt det där som gör ont inuti på något större och mindre personligt än att det bara var mig han inte älskade. Och så kände jag ett behov av att skära halsen av honom som straff för att han lurat mig. Psychogirl comin through… Anywhoo, jag släpper honom nu.

Livet är jävligt långt, eller hur?

Det där sista var ett citat ur pjäsen Gatan. Det finns många bra texter i den pjäsen.

Skulle vilja ha den hemma… Den är bra att citera ur när jag gör serier.

Sååå om det är någon där ute i cyberrymden som vill ge mig en present som en värsta fina överraskningen så kan jag meddela att det är Gatan av Jim Cartwright som ligger överst på önskelistan för tillfället!

Pussel och kräm//F