Legat på latsidan?

Nehej då! Här är ett par sköna original som jag färdigtuschat.

Lägger upp blåpenna-varianten så ni kan läsa dialogen på den här.

Vad är modelsearch Blåpenna

 

Jag personligen fnissar varje gång jag läser Andreas andra replik i första rutan. Med handen (typ “voila! se här!”)  och den hetsiga minen! HaHahHAHaH! Jaaa, sådant kan man roa sig med när man tecknar serier. Fnissar även gott åt farbrorn i fönstret på andra sidan gatan. Han är tossig! ^_^

inför juryn Blåpenna
Om det är svårt att läsa texten i pratbubblorna så är det fullt förståeligt. Detta är ju inte till för allmänhetens ögon egentligen. Allt kommer att fintextas av söstra mi. Hon är oerhört tålmodig och nogrann och har en naturlig känsla för form.

Jag är så tacksam och lycklig över att hon vill vara med i detta bokprojekt, hon är den finaste syster man kan önska sig! Och sååå begåvad också! ❤

Jag brukar säga att det är ju HON som kan rita av oss två egentligen. Jag är mer driven mot berättandet. Egentligen är jag lite för hetsig för att vara tecknare, jag får hela tiden påminna mig om att hålla fokus på det jag gör JUST NU. Inte på allt omkring som också skulle kunna pysslas med. Jag måste piska mig och säga: Just den här sidan. Just den här rutan. Tuscha just den här väggytan. Just det där ögat. Hela tiden fokus och to-do-listor med punkter att stryka en efter en. Då kommer jag upp i en hög arbetstakt och slarvar inte igenom något utan arbetar metodiskt.

Fick precis höra att Efraim från Hofors inte kom in på Serieskolan i år. Det var synd tycker jag. Han var så trevlig på SPX… och han verkade verkligen vilja komma hit så himla mycket. :/

Well, ces’t la vie. Pojken är ju ung för tusan! Han kan söka nästa år igen. 🙂 Jag tror det är bra att ge sig ut i arbetslivet ett par år, testa andra saker än skolbänken och få lite real-life-story-stoff att berätta om i sina serier ! ^_^

Nu kom den där låttexten i mitt huvud “I’ve been so many places in my life and time.” Här får ni en liten örongåva. Njut så som jag njuter i detta nu mina vänner.

Njut av allt livet har att ge.

Det svåra måste vi möta ibland för att få chansen att växa och bli komplexa dynamiska vackra varelser.

For the art of becoming human lies in turning wounds into pearls. – St. Hildegaard von Bingen

Hunger kom emellan

Ja, nu undrar ni säkert varför inte Frida lagt upp en ny färdigtuschad seriesida här på bloggen på flera långa dagar… det är helt enkelt för att min Hunger kom emellan. Och då menar jag inte att jag suttit och tänkt på mat i x antal dagar. Nej.

Jag ska ju tillsammans med goda serietecknarvänner flyga mot landet i väst där vi kommer att flasha våra serier för ÄKTA New Yorkare och annat konstintresserat seriefolk från land och rike runt på MoCCA-festivalen.

Då vill jag ju förstås ha med mig min älskade, brutalt  mjuka och i Seriefrämjandets fansintävling prisbelönta bildberättelse Hunger. Eftersom det är en ordlös berättelse så behöver jag inte sitta och pula med översättningar om aftnarna som min begåvade klasskamrat don Johan gör dessa digra dagar. Men väl behövde jag tillverka en ANDRA upplaga eftersom den FÖRSTA upplagan sålde i 50 ex på två dagar. 😀

Jag har således suttit och klippt tygbitar, limmat dessa på omslagspapper, spikat hål, sytt med guldtråd (istället för den tidigare naturfärgade. Jo vi sa ju te Amerrkatt fösstour hann å då sa de va gullatrå för hele schlant’n) och slutligen klippt ut stilrena kors på framsidorna på dem så att de får den där rätta bibelkänslan… Det blir endast 20 ex att skryta med denna gången, man vill ju inte spränga sönder resväskan liksom. ^_^

Jag har även fått plastfickor av min gode vän Mackan (som fyller år imorgon! Grattis MicketyMack!) så att jag kan frakta med fansinen över atlanten utan att de ska behöva ludda ner hela flygplanet. Det kan ju anses som terroristiskt att ludda ner i ett flygplan. Hellre ta det säkra före det osäkra när man handskas med förenta statena ni vet. Oo

Shit, jag blev nervös bara av att skriva T-ordet här på bloggen! Det känns som att jag skulle kunna hamna i trubbel och typ nekas inträde i det förlovade landet bara för att ngn databas lagrar mina ordval på intrawebben… nojjig man har blivit asså…shiiit… Ja, hur som helst, då vet ni vad tösabiten haft för sig på sistone då!

Nu framöver kommer det bli mycket förberedelser inför resan och även utflyttningen från denna lghnt som jag trivts så bra i under skolåret. Susanna, min hyresvärd, kommer hem samtidigt som jag beger mig mot USA, så det ska vara fräscht och Fridafritt här till dess. Mycket att stå i, men jag har ju mina oumbärliga to-do-listor så stress-ångest-drömmarna borde hålla sig undan puts väck en tid framöver nu tycker jag! ^_^

Det här videoklippet har fått mig att skratta och gråta av lycka idag.

Tackar glada Tony för det… ❤

De här frågorna har jag snott från en annan blogg som snodde dem från en annan blogg.

Har du en “uppvärmningsbild”, dvs ett enkelt motiv du skissar för att komma igång?
Nej, det lät som en ganska tråkig idé… Men jag har en skissbok, liten och söt med blå och gröna blommor på omslaget och i den övar jag mig i att teckna små små miljöbilder med mycket detaljer.
Har du en valk på rithanden och isf var på handen?
Jag har fått en liten knöl på långfingret, den gör inte ont eller så, men den är ju inte så värst sexig heller.
Blyerts – ja/nej?
Jag diggar stiftpennor. När jag ska skissa upp bildmanus eller skriva små anvisningar så blir det en halvmjuk blyertsstiftpenna. Är den för hård tycker jag att det känns skraffsigt och obehagligt att teckna med den. Annars tecknar jag ju med blåpenna (som blyertsstift, fast ljusblå istället) på originalen, som ni sett tidigare här på bloggen.
Tusch – ja/nej?
Jo, jag tuschar serien jag jobbar med nu. Till denna bok har jag förälskat mig i Pitt-pennan (strlk B). Jag har testat penseltuschning i mina serier också med ett helt ok resultat, men jag känner mig tryggare med pennorna och jag får tuschet där jag vill ha det på en gång. Skrafferar gör jag med 0.1 penna. Detaljer i bakgrunden, sånt där pyttepyttesmått har jag 0.05 penna till.
Akvarell – ja/nej?
Jo för fasen! Jag har ju gjort en hel bildberättelse i akareller. Jag älskar akvareller, de är så lätta och luftiga att arbeta med! Jag kan “sudda ut” mina färgfält med vatten om jag vill och jag kan lägga lager på lager för att skapa skuggeffekter. It’s tha shit! 😀 Men just nu vill jag jobba med svart/vitt, så penslarna får ligga på hyllan ett tag framöver.
Vilka tre ritverktyg tar du med dig till en öde ö?
öh. typ ett jättetjockt ritblock som aldrig tar slut? Penna…ja då blir det nog Pentel stylo. Den är faktiskt grym. Och så en blåpenna rå. Inte för att jag förväntar mig att kunna scanna mina bilder på den öde ön, utan för att jag tycker det blir fint med blått helt enkelt! 🙂 
Favoritpapper?
Det bästa och härligaste pappret i hela världen är handgjort papper som känns så där knögligt och som har små blomblad och kvistar i sig. Min mamma köpte det till mig som brevpapper när jag var typ 10 år. Så himla vackert och speciellt och naturligt liksom… Men det går inte att teckna på. Så när jag ritar blir det 200 gr blankt för svart-vitt 300 gr grängat för akvarell.
Vilket sudd kan du inte leva utan?
Vadå? Måste man nörda in sig med sudden nu också? Jag kan väl inga sudd-märken heller! I mitt pennskrin ligger det typ 7 olika sudd och jag använder det som hamnar i min hand när jag ska sudda något..?
Vilken teknik behärskar du sämst…?
Liggande stolen. hahahha, nej, det var ju matematik! Öh… tja… behärskar sämst? jag är väl bäst på allt..? hm. typ teckna med musen på datorn tror jag. Jag vill vara “hands-on” och skapa “IRL” så att säga, så jag har inte övat in mig på elektronikan än. Men det kommer väl med åren… när jag börjat få förslitningsskador av allt handtecknande…när den där knölen på långfingret växt till en knotig ömmande böld kanske… 😉