HELA svaret på Rocky-fråga nr 6

Hur går det till när du gör en serie? Beskriv förloppet.

Det kan vara lite olika… Det kan hända att jag börjar med att jag vill testa en ny teknik , ett nytt material eller en annorlunda tecknarstil.

Jag vill ju behålla lekfullheten i mitt skapande. Det får aldrig bli tråkigt, då kan jag lika gärna göra något annat ett tag. Kanske sätt mig och skriva en stund. Eller prata med min spegelbild. Eller leka lite med mig själv.

Eller bara hoppsa omkring och dansa till jättehög musik.

Det ska vara roligt roligt roligt heeela tiden! H-e-l-a t-i-d-e-n! Fattar’u?! (manisk blick)

Men det händer också att jag bara stannar upp och sätter mig ner och mediterar.

Haha, oj. Nu gled jag visst bort från frågan.

Voj voj… Oookej, jag kan väl berätta hur jag gör oftast då…

Det kan börja med en stark känsla, som ett tryck över bröstet av något som är ouppklarat eller jobbigt att hantera.

Då tar jag fram skissblocket och tecknar snabbt upp 6 fula rutor. Sedan berättar jag för mig själv vad jag tänker och känner, med hjälp av enkla streckgubbar som har uttrycksfulla ansikten och stora ögon, så jag vet vilken min de ska ha när jag fintecknar det sen.

Ibland ritar jag rutorna för hand med linjal, men jag har blivit lite lat och bekväm på sistone. Nu använder jag för-rutade papper som jag kopierar (bläh, är det här verkligen roligt att höra på?).

Ja, sen tecknar jag sida efter sida med blyerts eller blåpenna beroende på vilket humör jag är på.

När det kommer till tuschningen kör jag först linjerna med en 01-penna, sedan fetar jag till allt med mina B-pennor i olika grå och svarta kulörer.

Men! Håll i hatten nu, för här ska du få höra: Jag kan ändra tillvägagångssätt hux flux imorgon, om jag känner för’t! Det finns inga rätt och fel liksom.

Texten och orden kommer i alla fall naturligt för mig, bara så där liksom.

Det är inget jag stannar upp i.

Jag tänker aldrig efter för att formulera mig rätt. Det ska vara mina tankar, precis som de låter när jag pratar med mig själv. Så gör jag när jag tecknar självbiografiskt i alla fall, vilket är roligast just nu.

Jag använder nog mycket av mina erfarenheter från teatern när jag skapar serier.

Utan att tänka på det i skaparstunden förstås, men det finns ju alltid där.

Att ha gått kurser som ”Röst och rörelse” och ”Kroppen som uttrycksmedel” har gett mig en undermedveten känsla för vad som fungerar och känns naturligt i berättande överhuvudtaget.

Alla borde få teaterlektioner i grundskolan…

Jag tror att vi skulle bli mycket skönare mot varandra överlag då.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s