Senaste nytt

6 Comments

Min novellett släpps på riktigt den 10/12, återkommer med info om releasefest..!!!! :D

Jag har illustrerat en artikel i nästa Rocky magasin, finns i butik typ den 8/12. Kolla vad nöjd jag är!

Rolf jobbar på att få in mina strippar i en dagstidning. De här två har ni nog inte sett..?

Av 160 sid på min seriebok (som handlar om när jag jobbade som modell, tänk lite som “Americas next top model” fast med bara en liten fjortonåring istället för 30 st 18-25-åringar) är nu nästan 70 sidor så HÄR fina:

Heja Frida! Rita på!

Och sist följer här en bild på Idolerna (tv 4) till min lillasysters skylt. Kommer förhoppningsvis göra att lilla Greta får vara med i tv! (En dröm hon delar med sin 27åriga storasyster…)

In other news så hade en av mina 3 elevgrupper premiär för vår föreställning “Hjärtat i asken”. Denna föreställning blev även min debut som dramatiker och regissör! HahHAhhAhah! RRROOOLIIIGT!!!!

Zombie

Leave a comment

Jag har en sån t-shirt. Den har jag gjort själv.

Long time no see!

4 Comments

Jag har ritat ett porträtt av min underbart peppiga kollega Stef Gaines till hennes SPX-fansin. Vi spenderade en helkväll tillsammans i Stockholm för någon månad sedan och jag blev lite småkär i henne. Hon är verkligen en härlig människa. Fler borde få ha lite Stef i sitt liv tycker jag, kolla bara vad cool hon ser ut, med kaffe och en diktsamling av Plath på byrån!

Jag lägger upp en teckning som jag ritade på tåget mellan Stockholm och Malmö också. Den var inte till något särskilt så då kan den ju få hamna här.

Pöss å kram! Hörs snart igen!

Screenprint and the art of becoming human

2 Comments

The drawings below are inspired by two famous Frida Kahlo paintings. Frida Kahlo and Julie Doucet are my two favorite artists of all time.

I call this one The art of becoming human. That’s from one of my favorite quotes by Hildegard of Bingen;

“The art of becoming human

lies in turning wounds into pearls”.

I really like that quote, not only from the obvious artists point of view (the artist needs pain and hurt to be able to create beautiful art (i. e. “pearls”)), but also as from the average persons perspective. In that aspect of us not truly becoming human until the time in our lives when we are able to turn our experiences of pain and hurt into something beautiful.

That’ll be all the preaching from yours truly for today.

Laterz mes amis!

Imperietbild nr 2!

Leave a comment

 

Nyckfullt internet = Frida hade inte förstått att s-l-a-d-d-e-n v-a-r u-r.

6 Comments

Tur att man har en storasyster som inte är HELT efterbliven som kan komma hem och s-ä-t-t-a i s-l-a-d-d-e-n i väggen åt sin uppenbart mentalt handikappade lillasyster.

Imperiet-tavla nästan färdig

12 Comments

Allt det mörka som kom med det ljusa, var det verkligen värt det?

2 Comments

Remembering those days when everything was new

When it had just begun and nothing hurt 

Surely it was worth it.

På senaste tiden har jag varit ganska labil med frusna fötter och gråtsvullna ögon.

Men livet går i vågor. Efter varje glädje kommer en sorg och efter varje sorg kommer en glädje. It’s never over.

Drawings from my sketch book

4 Comments

obligat symbios

4 Comments

Ett parförhållande har flera olika faser och kan utvecklas i flera olika riktningar. Med vissa utvecklas långsamt en sammanflätning, utslätning och ihopväxning. Hans drömmar blir dina, dina åsikter blir hans. Era kroppar blir en och ni älskar och bråkar om vart annat. Hela ditt väsen blir fullkomligt beroende av hans kärlek och bekräftelse precis som hans väsen blir fullkomligt beroende av dig för att kunna överleva.

Som en svamp kan slingra sig fast runt en trädstam och de två livsformerna samleva i en harmonisk och kärleksfull symbios, men så småningom komma att sakta tära på varandra. Sakta förändra varandra. Försvaga varandra som individer…

Skulle svampen avlägsnas från stammen skulle de båda dö på varsitt håll. I början är det så vackert… när alla gröna vårlöv slår ut på kärlekens grenar. Man känner sig stärkt. Ser sig själv genom den andres ögon. Blir vackrare lugnare starkare.

Men sen… vänder det.

Kärleken blir en drog. Hans kropp blir en plåga att vara utan. Doften huden håret måste vara hos dig. Nära, nära, nära alltihop. Som om du var en abstinent heroinist och han din nästa fix.

Det är bara riktigt skönt när ni är tillsammans. När hans kropp är i din kropp och din hud är pressad mot hans hud och din tunga känner hans tunga… bara då mår du bra.

Sen vill han att det ska vara slut och du inser att det inte går. Att det bara inte går. Utan honom och hans kropp och väsen finns inte du. Då är den här varelsen död. Så du köpslår desperat, vad som helst, du gör vad som helst, bara du får stanna. Ni kan ha ett öppet förhållande, du ska sluta ställa krav, sluta pressa och stressa med ditt barnprat. Din desperation… gör dig så svag. Självutplånande. Patetisk.

Men du får stanna. Och du älskar honom. Och ni älskar varandra.

Och kärleken är en obligat symbios.

Older Entries

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.