Först var jag ensam i köket. Sen kom di andra. Jag valde att köra ändå.

Thobie tyckte som ni hör att det hela var mycket pinsamt. Lizzie fnissade uppmuntrande (det är hon som får slängpussarna). Carro var alltigenom stöttande och kröp under kameran när hon skulle hämta vatten.

Jag missar texten på ett par ställen… MEN! strunt i det! för det viktigaste är att budskapet går fram: AJM JÅR LEJDI, ÄN JU AR MAJ MÄÄÄN!

Imorn lägger jag upp en serie med ännu en hääärlig ballad. Until then my sweets, au revior!

About these ads