Hittade en fantastisk konstnär! Kolla!

http://www.jeffsoto.com/art3starsbabylon.htm 

He’s the man!

Tokigt vackra grejjer!

Legat på latsidan?

Nehej då! Här är ett par sköna original som jag färdigtuschat.

Lägger upp blåpenna-varianten så ni kan läsa dialogen på den här.

 

Jag personligen fnissar varje gång jag läser Andreas andra replik i första rutan. Med handen (typ “voila! se här!”)  och den hetsiga minen! HaHahHAHaH! Jaaa, sådant kan man roa sig med när man tecknar serier. Fnissar även gott åt farbrorn i fönstret på andra sidan gatan. Han är tossig! ^_^

Om det är svårt att läsa texten i pratbubblorna så är det fullt förståeligt. Detta är ju inte till för allmänhetens ögon egentligen. Allt kommer att fintextas av söstra mi. Hon är oerhört tålmodig och nogrann och har en naturlig känsla för form.

Jag är så tacksam och lycklig över att hon vill vara med i detta bokprojekt, hon är den finaste syster man kan önska sig! Och sååå begåvad också! <3

Jag brukar säga att det är ju HON som kan rita av oss två egentligen. Jag är mer driven mot berättandet. Egentligen är jag lite för hetsig för att vara tecknare, jag får hela tiden påminna mig om att hålla fokus på det jag gör JUST NU. Inte på allt omkring som också skulle kunna pysslas med. Jag måste piska mig och säga: Just den här sidan. Just den här rutan. Tuscha just den här väggytan. Just det där ögat. Hela tiden fokus och to-do-listor med punkter att stryka en efter en. Då kommer jag upp i en hög arbetstakt och slarvar inte igenom något utan arbetar metodiskt.

Fick precis höra att Efraim från Hofors inte kom in på Serieskolan i år. Det var synd tycker jag. Han var så trevlig på SPX… och han verkade verkligen vilja komma hit så himla mycket. :/

Well, ces’t la vie. Pojken är ju ung för tusan! Han kan söka nästa år igen. Jag tror det är bra att ge sig ut i arbetslivet ett par år, testa andra saker än skolbänken och få lite real-life-story-stoff att berätta om i sina serier ! ^_^

Nu kom den där låttexten i mitt huvud “I’ve been so many places in my life and time.” Här får ni en liten örongåva. Njut så som jag njuter i detta nu mina vänner.

Njut av allt livet har att ge.

Det svåra måste vi möta ibland för att få chansen att växa och bli komplexa dynamiska vackra varelser.

For the art of becoming human lies in turning wounds into pearls. – St. Hildegaard von Bingen

Hunger kom emellan

Ja, nu undrar ni säkert varför inte Frida lagt upp en ny färdigtuschad seriesida här på bloggen på flera långa dagar… det är helt enkelt för att min Hunger kom emellan. Och då menar jag inte att jag suttit och tänkt på mat i x antal dagar. Nej.

Jag ska ju tillsammans med goda serietecknarvänner flyga mot landet i väst där vi kommer att flasha våra serier för ÄKTA New Yorkare och annat konstintresserat seriefolk från land och rike runt på MoCCA-festivalen.

Då vill jag ju förstås ha med mig min älskade, brutalt  mjuka och i Seriefrämjandets fansintävling prisbelönta bildberättelse Hunger. Eftersom det är en ordlös berättelse så behöver jag inte sitta och pula med översättningar om aftnarna som min begåvade klasskamrat don Johan gör dessa digra dagar. Men väl behövde jag tillverka en ANDRA upplaga eftersom den FÖRSTA upplagan sålde i 50 ex på två dagar.

Jag har således suttit och klippt tygbitar, limmat dessa på omslagspapper, spikat hål, sytt med guldtråd (istället för den tidigare naturfärgade. Jo vi sa ju te Amerrkatt fösstour hann å då sa de va gullatrå för hele schlant’n) och slutligen klippt ut stilrena kors på framsidorna på dem så att de får den där rätta bibelkänslan… Det blir endast 20 ex att skryta med denna gången, man vill ju inte spränga sönder resväskan liksom. ^_^

Jag har även fått plastfickor av min gode vän Mackan (som fyller år imorgon! Grattis MicketyMack!) så att jag kan frakta med fansinen över atlanten utan att de ska behöva ludda ner hela flygplanet. Det kan ju anses som terroristiskt att ludda ner i ett flygplan. Hellre ta det säkra före det osäkra när man handskas med förenta statena ni vet. Oo

Shit, jag blev nervös bara av att skriva T-ordet här på bloggen! Det känns som att jag skulle kunna hamna i trubbel och typ nekas inträde i det förlovade landet bara för att ngn databas lagrar mina ordval på intrawebben… nojjig man har blivit asså…shiiit… Ja, hur som helst, då vet ni vad tösabiten haft för sig på sistone då!

Nu framöver kommer det bli mycket förberedelser inför resan och även utflyttningen från denna lghnt som jag trivts så bra i under skolåret. Susanna, min hyresvärd, kommer hem samtidigt som jag beger mig mot USA, så det ska vara fräscht och Fridafritt här till dess. Mycket att stå i, men jag har ju mina oumbärliga to-do-listor så stress-ångest-drömmarna borde hålla sig undan puts väck en tid framöver nu tycker jag! ^_^

Det här videoklippet har fått mig att skratta och gråta av lycka idag.

Tackar glada Tony för det… <3

De här frågorna har jag snott från en annan blogg som snodde dem från en annan blogg.

Har du en “uppvärmningsbild”, dvs ett enkelt motiv du skissar för att komma igång?

Nej, det lät som en ganska tråkig idé… Men jag har en skissbok, liten och söt med blå och gröna blommor på omslaget och i den övar jag mig i att teckna små små miljöbilder med mycket detaljer.

Har du en valk på rithanden och isf var på handen?

Jag har fått en liten knöl på långfingret, den gör inte ont eller så, men den är ju inte så värst sexig heller.

Blyerts – ja/nej?

Jag diggar stiftpennor. När jag ska skissa upp bildmanus eller skriva små anvisningar så blir det en halvmjuk blyertsstiftpenna. Är den för hård tycker jag att det känns skraffsigt och obehagligt att teckna med den. Annars tecknar jag ju med blåpenna (som blyertsstift, fast ljusblå istället) på originalen, som ni sett tidigare här på bloggen.

Tusch – ja/nej?

Jo, jag tuschar serien jag jobbar med nu. Till denna bok har jag förälskat mig i Pitt-pennan (strlk B). Jag har testat penseltuschning i mina serier också med ett helt ok resultat, men jag känner mig tryggare med pennorna och jag får tuschet där jag vill ha det på en gång. Skrafferar gör jag med 0.1 penna. Detaljer i bakgrunden, sånt där pyttepyttesmått har jag 0.05 penna till.

Akvarell – ja/nej?

Jo för fasen! Jag har ju gjort en hel bildberättelse i akareller. Jag älskar akvareller, de är så lätta och luftiga att arbeta med! Jag kan “sudda ut” mina färgfält med vatten om jag vill och jag kan lägga lager på lager för att skapa skuggeffekter. It’s tha shit! Men just nu vill jag jobba med svart/vitt, så penslarna får ligga på hyllan ett tag framöver.

Vilka tre ritverktyg tar du med dig till en öde ö?

öh. typ ett jättetjockt ritblock som aldrig tar slut? Penna…ja då blir det nog Pentel stylo. Den är faktiskt grym. Och så en blåpenna rå. Inte för att jag förväntar mig att kunna scanna mina bilder på den öde ön, utan för att jag tycker det blir fint med blått helt enkelt!  

Favoritpapper?

Det bästa och härligaste pappret i hela världen är handgjort papper som känns så där knögligt och som har små blomblad och kvistar i sig. Min mamma köpte det till mig som brevpapper när jag var typ 10 år. Så himla vackert och speciellt och naturligt liksom… Men det går inte att teckna på. Så när jag ritar blir det 200 gr blankt för svart-vitt 300 gr grängat för akvarell.

Vilket sudd kan du inte leva utan?

Vadå? Måste man nörda in sig med sudden nu också? Jag kan väl inga sudd-märken heller! I mitt pennskrin ligger det typ 7 olika sudd och jag använder det som hamnar i min hand när jag ska sudda något..?

Vilken teknik behärskar du sämst…?

Liggande stolen. hahahha, nej, det var ju matematik! Öh… tja… behärskar sämst? jag är väl bäst på allt..? hm. typ teckna med musen på datorn tror jag. Jag vill vara “hands-on” och skapa “IRL” så att säga, så jag har inte övat in mig på elektronikan än. Men det kommer väl med åren… när jag börjat få förslitningsskador av allt handtecknande…när den där knölen på långfingret växt till en knotig ömmande böld kanske…

Jag höll i serieskaparworkshops på Latinskolan i Malmö…

http://www.malmo.se/skolautbildning/gymnasieskolor/kommunalagymnasieskolor/malmolatinskola/kultur.4.10d69f8c11884193e5d8000903.html

Ahhh, nu är den andra sidan redo att beskådas också. TAadAAA! ^_^

Och så här blev sidan när den var färdigtuschad!

Från ett minne i mitt sinne till en tuschad seriesida

Jag tänkte berätta lite om min arbetsprocess när jag gör den här serien.

Märk väl att jag sa “den här serien”, denna arbetsprocess är bara en av många som jag använt mig av och jag ska gå in lite närmre på andra varianter också så småningom.

Hur som helst, jag har en berättelse som skall framföras i serieform. Den skall berättas i kronologisk ordning och skall redogöra för min väg in i och bort från modellyrket. Jag väljer vilken sittuation jag ska teckna:

När jag står ensam på balkongen på kvällen, ser ett flygplan flyga över himlen och önskar att jag fick flyga bort från allt jobbigt.

Sedan tar jag fram mitt lilla A5-ritblock och en blyertspenna och ritar upp rutor. 6 rutor tycker jag är snyggt och det blir lagom lätt för ögat att vila i. Sedan ritar och skriver jag ruta för ruta. Inget förskrivet manus i ett word-dokument alltså, utan bara rit (mkt enkla teckningar, som ni kan se här under) och skriv direkt i rutorna alltså. 

 

Nu vet jag vad som ska tecknas i varje ruta och vad som ska skrivas i varje ruta. Då är det dags för tuschpapper och blåpenna. Blåpennan använder många serietecknare istället för blyerts eftersom man kan välja att ställa in scannern så att den blå färgen inte plockas upp när vi drar in bilden i datorn.  För just den här serien tycker jag att blåpennan är utmärkt, men den är verkligen inget måste. Jag har som tidigare nämnt arbetat med många olika metoder där blåpennan inte alls varit med i processen.

Ja, hur som helst, jag drar upp lätta luftigt skissade rutor och börjar mitt tecknande. Jag tar en ruta i taget och ritar upp var textblocken/pratbubblorna ska vara, var rummets linjer går och var figurerna är placerade. Så skriver jag in texten i textblock och bubblor. Ungefär här börjar sidan få ett eget liv och det händer inte alltför sällan att jag förstår att jag måste teckna på ett annat sätt än hur jag på a-5-skissen hade planerat. I det här exemplet blev det 2 sidor av en skiss och direkt här under ser ni sid 2 av 2 i blåpenna. När rutor och text är på plats ritar jag lite tydligare ansikten och ögon, med rätt minspel och blicken i rätt riktning fortfarande med blåpenna!

 

Åh, hurra hurra hurra för NU får jag ta fram mina tuschpennor! Jag börjar att tuscha serierutornas linjer. Till dem använder jag en Faber-Castell, Ecco Pigment strlk 0.6 och världens bästa linjal. Den är fantastisk, värsta high-tech-linjalen med ngn sorts rullmekanism som gör att man kan föra den upp och ner för pappret utan att den glider ur läge. Ja det är knepigt att förklara…jag får nog lov att fotografera den till nästa blogginlägg och visa istället.

Sedan tecknar jag upp figurer, objekt och rummets linjer med en Edding 1880 drawliner strlk 0.1. Men, som ni ser i exemplet här nedan så händer det att jag blir osäker på om jag verkligen känner mig nöjd med hur en ruta är tecknad och avvaktar med att tuscha blåpennan i den rutan.

Nästa steg på denna sida blev detaljerna i köket i bakgrunden på ruta 1. Där inne sitter ju Ninas lillasyster kvar vid köksbordet och på bordet står det lite tallrikar glas och bestick. Jag greppar nu min Marvy Uchida Medallion Drawing pen strlk 0.05. Nu snackar vi minispets! Pluttar dit alla små detaljer och skuggar/skrafferar där jag tycker det passar. Men detta är bara första skrafferings/skuggfasen. Jag kommer att gå över originalet fler ggr och i slutändan ska det förhoppningsvis vara ungeför 50% svärta i bilden.

Ja i alla fall, detaljerna i en av rutorna är alltså ritade med 0,05-pennan och nu suktar fingrarna efter min nyfunne och allra käraste vän: Faber-Castell Pitt artist pen strlk B. Det är en mjuk penselaktig penna som är störtskön att tuscha med. Jag börjar med Ninas hår i alla rutorna.

Det är alltså inte att arbeta igenom ruta för ruta som gäller för mig, utan ett ständigt fram och tillbaka och upp och ner hela tiden mellan olika delar av pappret. Detta håller mig pigg i huvudet så att jag har ständig  kontroll över hela sidans balans. Jag undviker då att fastna för mycket i en enda ruta som sedan kanske blir för “tung” eller för “lätt” för att matcha resten av rutorna så samma sida.

Jag växlar penna igen då jag ska skraffera husväggen utanför balkongen,  till detta passar 0,1-an bäst . Men återigen, detta är bara första omgången, det kan mycket väl hända att den där husväggen blir helt svart sedan på det färdiga originalet.

Jag lägger upp den här sidan när den är färdig (imorgon?) också så ni får se slutresultatet och kan jämföra det snygga originalet med den första fula bild-manus-skissen.

Nu kan jag allt höra Julie Doucets kloka ord eka i bakhuvudet på mig.

“It is very important to have discipline, Frida. Work hard and draw draw draw!” 

Yes, I shall, Julie! Draw draw draw! ^_^  Åh, hörrni, Draw, det rimmar ju på Hurra!

Vårdnadstvist

Början